en liten sido tanke om livet....
15.26 står klockan på, regnet öser ner utanför fönstret...
Jag har just tagigt farväl av min lilla rosa prinsessan, som ska tillbaka till the big city.. Där hon ska fortsätta glida omkring på shopping gatorna med sin rosa boots och vara den chick hon är... Oj, vad jag kommer att sakna att ha henne här omkring mig, det känns väldigt tomt...
Har suttit och bläddrat igenom gamla kort från getbergsfester, kvällar i frostvik, hemmakvällar med teatergänget, allt i en salig blandning.. blev nostalgisk och en enorm längtan efter de gamla vännerna började smyga sig fram...
... när jag sedan började fundera över vad de olika vännerna håller på med och var de håller hus.. börjar jag sakta men säkert inse, att dessa vänskapskretsar som man förut fann så själv klara har sakta börjar lösas upp.. den säkerhet man kände förut, känns inte lika självklar längre... är det så här det ska kännas?
alla går åt olika håll, för att upptäcka nya stigar, det blir svårare och svårare att hitta tid till att träffa varandra. Till skillnad från hur det var förut, när man kunde ligga i sängen innan man skulle sova och tänka:
- åhh, jag måste berätta det för honom/henne... tur att vi träffas imorgon igen, får ta det då..
nu, vet man inte om det tar en månad, ett halv vår eller ett år innan man får se sin vän igen...
...och, det är här minnena kommer in i bilden... det spelar ingen roll hur länge man är ifrån varandra, för man kan alltid blicka tillbaka och minnas de fina minnena man skapat tillsammans med sina vänner.... 
Nu har det slutat regna... solen har börjat skina fram... och jag är 3 timmar från att få träffa mina syskon...
Tjing Tjing
Du verkar ha det kanon bra där nere men du ska veta att vi saknar dig här hemma varje dag.
Dansa som den dansare du är, skaka rumpa, flörta med snygga örebrokillar, fika och läs mycke tidningar så går tiden fortare tills vi ses! Älskar och saknar dig Jossegumman min!!
